Från Filipshyttan till USA

Historien om Oskar E Jansons emigration

 

Oskars föräldrar Lars Anton och Maria Matilda

Lars Anton Jansson föddes 17 februari 1856 i Stora Dammtorp i Götlunda. I mars 1882 emigrerade han till USA och bosatte sig i staden Worcester i MA, ca 10 svenska mil väster om Boston. Där gifte han sig 5 december 1882 med Maria Matilda Rolander. Hon var född i Nora (Viker) 7 januari 1860 och emigrerade 1882 även hon. De hade troligen lärt känna varandra när de båda tjänade som dräng respektive piga i Öster-Närke.

Lars Anton och Maria hann få fyra barn som alla dog i späd ålder innan sonen Oskar Edvin föddes 28 maj 1890. Till skillnad från sina syskon fick han växa upp och kom att leva ett i högsta grad skiftande liv. Det är hans historia som jag här helt kort ska berätta.

.

Åter till Sverige

När Oscar Edvin var 8 år återvände familjen Jansson/Rolander till Sverige och slog sig ned i Filipshyttan i Tysslinge där man hade köpt en gård och där Anton blev lantbrukare. Vad som låg bakom flytten till Sverige finns inga uppgifter om. Maria Matilda var sjuklig i någon kronisk hjärtåkomma. Kanske kände hon att hennes liv skulle bli kort och hade en önskan att få leva sina sista år i Sverige? Kanske trivdes man inte med livet i industristaden Worcester? Frågorna har ännu inga svar. Varför de hamnade i Filipshyttan är en annan obesvarad fråga. Så vitt jag kan förstå köpte de stället av en mjölnare Pettersson från Viker. Kanske fanns det någon släktskap eller annan koppling?

 

Anton återvände till USA 1903 och blev kvar där ett år. Hur den sjukliga hustrun och den då 13-åriga Oskar Edvin klarade skötseln av gården vet jag inte. Inte heller vet jag vad som drev Lars Anton åter till USA. Var det behovet av att under en kortare tid tjäna ihop pengar för försörjningen i Sverige? Kunde i så fall ett års arbete ge ett netto värt resekostnaderna? Var det kanske första steget i en planerad permanent återflyttning till USA för hela familjen, ett steg som av olika skäl aldrig togs?

 

Jag har många gånger funderat på hur det kunde ha känts för den åttaårige sonen Oskar Edvin att flytta från en myllrande industristad med tusentals invånare i USA till den närkiska landsbygden. Säkert hade han lärt sig engelska språket bland kamrater och i skolan, även om han hade svenskan som ”hemmaspråk”. Hur fick han det i skolan Filipshyttan? Blev han en person man såg upp till med beundran i blicken för de kunskaper och erfarenheter han hade med sig? Blev han mobbad för att han lät annorlunda och kanske delade med sig av sina erfarenheter på det sätt vi ofta skämtar om när det gäller amerikaner: Störst, bäst och värst!  Kanske skulle det gå att plocka fram skolbetyg och se hur det gick för honom?

 

Sabina – hushållerska och styvmor

Anton behövde hjälp i hushållet åt sin klena hustru. En av grannarna var Ulrika Karlsdotter, sedan 1887 änka efter Jan Erik Jansson på Filipshyttan nr 1. Hennes dotter Sabina fick år 1905, då 22 år gammal, arbete i hushållet hos Anton och Maria. Hon skrivs i församlingsboken för den tiden som ”tjänarinna”. Det är en ovanlig titel i ett bondehushåll. Normalt kallades kvinnliga anställda på bondgårdar för pigor. Förmodligen behövde Maria Matilda vård och tillsyn som inte kunde ges henne inom familjen. Titeln  tjänarinna antyder att det för Sabinas del nog mer handlade om inre arbete än ett vanligt pig-jobb.

 

Hon var kvar i fyra år innan hon lämnade familjen för andra arbetsuppgifter. Hon återkom sedan 1914 och vårdade Maria till hennes död i oktober 1916. Maria lär ha varit medveten om sin förestående död och ska ha tagit ett löfte av Sabina att hon (Sabina) skulle ta hand om Anton även sedan Maria hade avlidit.

 

Detta löfte kom att infrias dels genom att Sabina först flyttade till Antons gård som hushållerska åt honom och senare genom att hon även blev hans hustru.  De gifte sig 15 juni 1918.  Dryga året senare, 12 juli 1919 föddes deras dotter Ester.  Ester blev senare gift med Lennart Juhlin, även han född 1919, och bosatt i Latorp. De gick båda ur tiden för något år sedan, strax före sina respektive 90-årsdagar. Men det är inte om Ester detta ska handla. Hon är värd en egen berättelse och den kommer säkert att bli skriven någon dag. Den här berättelsen ska handla om Esters 29 år äldre halvbror Oskar Edvin Jansson.

 

 

Oskar Edvin och hans familj

Tiden kring Maria Rolander-Janssons död och änklingen Anton Janssons giftermål med Sabina var en tid med säkerligen många och svåra diskussioner inom familjen kring problem som måste redas ut. Oscar Edvin var en vuxen man. Han hade gift sig 1915, 25 år gammal, med Agneta Elfrida Pettersson. Hon var född 7 januari 1891 på torpstället Sörängen under Algotstorp i Kils socken, nära Frösvidal, dotter till torparen och skräddaren Per Erik Pettersson. Oscar Edvin arbetade på Garphytte bruk och som snickare hos bönder i trakten. Familjen bodde på en tid Garphyttan och sedan i torpet Fridhem under Egersta.

 

Ester Juhlins berättelser har givit mig anledning tro att det fanns en konflikt mellan far och son och att den delvis löstes genom att Oscar Edvin, och hans växande familj fick ta över gården i Filipshyttan. Anton, Sabina och Ester flyttade till torpet Rosenlund under Falla i Kils socken. Anton hade ambitionen att där bygga upp en stabil tillvaro för sin nya familj.

Det blev några hårda år för familjen på torpet Rosenlund. Enligt Esters berättelse knäckte det hårda arbetet på torpet hälsan för båda föräldrarna. Anton dog redan 1926. Sabina blev kroniskt sjuk men levde till1935.

 

Jag kan tänka mig att Oscar Edvin varken tyckte det var passande eller för honom särskilt gynnsamt när hans far gifte sig med den nära 30 år yngre hushållerskan. Inte heller tror jag att han uppskattade att få en lillasyster, 29 år yngre än honom själv med vilken han skulle bli tvungen att dela farsarvet.

 

Oskar Edvin och hans hustru Agneta Elfrida fick 7 barn i Sverige. Ett tvillingpar föddes och dog inom en månad 1917. Övriga fem, med spridning i födelseår från 1915 till 1922 växte upp och följde med när familjen senare emigrerade till USA, där ytterligare tre barn tillkom. Mera uppgifter om barnen kommer nedan.

 

 

Oskar Edvin Jansson blir Oscar E Janson

Oskar Edvin flyttade in med sin familj till den gård i Filipshyttan som han på något sätt tog över efter sin far1922. Hur villkoren såg ut är inte utrett men går kanske att ta fram genom fastighetsregister, bouppteckning, avvittringsprotokoll och eventuella testamenten.

 

Kanske visste han redan då att jordbruket inte låg för honom. Kanske var ägandet till gården ett sätt att få tillgång till det kapital som behövdes för att kunna finansiera emigrationen för honom och familjen till USA. Dit flyttade hela familjen, mor, far och fem barn 1923, då man i maj avreste med Kungsholm från Göteborg för att slå sig ner i Worcester i Massachusetts, den stad där Oskar Edvin föddes 1890.
I USA kallas han Oscar E Janson Hans hustru, Agneta Elfrida Pettersson kom i USA att kallas Agnes E Janson. Deras barn använder i USA efternamnen Janson eller  i några fall Johnson.


Hela sitt yrkesliv i USA, 1924 - 1955, var Oskar E Janson snickare, anställd på American Steel. Mellan 1930 och 1973 bodde familjen på adressen 51 Uncatena Ave, Worcester. Där bodde de när Oscar avled 4/3 1973
Agnes E Janson bodde de sista åren av sitt liv, efter makens död, på ett Lutheranskt vårdhem i Worcester där hon avled 9/6 1980
 
Här följer en sammanställning av barnen till Oscar E och Agnes E Janson, de fem första är födda i Tysslinge och de tre sista efter att man emigrerat till USA.  

 

-Oskar Erik Lennart, född 29/11 1915

-Anna Elisabet Elfrida, född 29/11 1915

Detta tvillingpar var alltså 8 år gamla vid emigrationen och kanske kan det ännu finnas någon kvar i trakten som minns dem?
-Torsten Olof Alexius, född 9/3 1918 – 5 år gammal vid emigrationen 

-Rut Dagmar Ingegärd , född 5/11 1920

-Karl Edvin Rune, född 28/6 1922

 

-Lilian , född 10/5 1925

-Barbara, född 5/10 1928

-Nancy, född 29/2 1932 (skottårsbarn)

 

 

 

                                                              

 

 

 

We have some pictures of my Grandparents Oscar and Agnes…attached.  Their wedding picture and the passport picture of when they came over on the boat from Sweden.

 

 

 

 

 

I also included a Johnson family picture of 1955 which shows the family starting in the top row, from left to right:

 Anna, Lil, Olaf, Nancy, Ingie

Barbara, Oscar, Agnes, Runo

(Oscar, Agnes and their children. Today, only Olaf and Nancy are with us)

 

 

 

Slutet på historien  -  men fortsättning följer

Sådan ser historien ut. Genom muntliga kontakter med Kay Sheldon, som är ordförande i den lokala svenska släktforskarföreningen för Worcester med omnejd (Den heter SARA; Swedish Ancestry Research Association) har jag kommit i kontakt med ättlingar till Oskar och Agnes Janson. Sonen Olof (Torsten Olof Alexius) som föddes i Tysslinge 1918 är ännu vid liv och hälsa och så även yngsta dottern Nancy, född i USA.

Jag har etablerat kontakt med en dotter till Nancy, Lisa Jacobs, och vi håller nu som bäst på att reda ut släktförhållanden på ömse sidor om Atlanten.

 

Efter Ester Juhlin har jag fått ta hand om ett stort album med ett antal porträttbilder och även ett antal lösa bilder vilka alla verkar vara tagna i USA. Med tanke på de i stort sett obefintliga kontakterna mellan den utvandrade Oskar med familj och släkten som blev kvar i Sverige i har jag anledning tro att alla dessa foton är  från tiden före 1898 och hemförda när Anton, Maria och Oskar flyttade till Filipshyttan från USA.

 

Jag skannar och skickar över den här bildskatten till Worcester där den kan komma att bli till stor glädje för de lokala forskare som har koppling till personerna på bilderna.

Jag har i gengäld från Lisa Jacobs fått ett par bilder från Oscar och Agnes fotoalbum, bilder som jag gärna vill förmedla till läsarna av den här hemsidan. Det är dels bröllopsfotot när de gifte sig 1915, dels det gemensamma passfoto som togs vid emigrationen 1923 och som fångar hela familjen, far, mor och fem barn, på en bild.

Kanske kan dessa båda bilder väcka minnen hos någon läsare som råkat se dem i något gammalt fotoalbum och undrat: Vilka är nu det här?

 

Om någon av er har något att tillföra historien om Lars Anton, Maria Matilda, Oskar Edvin, Sabina och Agneta Elfrida är ni välkomna att höra av er till undertecknad eller till någon i hembygdsföreningens styrelse.

 

Med vänliga hälsningar

Stenåke Petersson

0247-15195

e-post: stenake@asonpson.net

 

 

_______________________________________________________

 

Med rötterna i Filipshyttan

 

Varje människa kan ha flera olika hembygder; trakten där man fötts och vuxit upp, trakten där man bott och verkat under en större del av livet, trakten där man har sitt fritidsboende och kanske en trakt där man av andra skäl känner en tillhörighet.

 

För mig är Tysslinge i allmänhet och Filipshyttan i synnerhet en sådan trakt. Med den känner jag stark tillhörighet, utan att någonsin ha bott där själv. Där, i Filipshyttan, föddes min morfar och alla hans 11 syskon. Morfar hette Anders Gustaf Jansson och såg dagens ljus år 1878 i en gård som i husförhörslängderna kallas Filipshyttan Nr 1 och som nu ägs och brukas av Lundvalls yngre generation.

 

Att samla uppgifter om släkten har alltid intresserat mig. Jag har fortfarande i en av mina lådor med forskningsmaterial det svar jag fick från prästen Karl Erik Garlöv i Tysslinge när jag som 16-åring för första gången började försöka ta reda på historien. Eftersom jag är född 1943 var det i slutet av 1950-talet som jag tog detta första steg.

Sedan har konkurrensen med annat: hem och familj, arbete, sommarstuga och Gud vet vad gjort att släktforskandet gått på sparlåga – även om intresset funnits

 

Sedan några år har jag lite mera tid för släktforskandet. Jag har dessutom förmånen att bo i Leksand med Släktforskarnas Hus som min arbetsplats under senare år.  Inför en USA-resa 2005 tog jag ett rejält tag och gjorde en kort historik på engelska till släkten ”over there”. Det blev en mycket uppskattad liten skrift. Jag föresatte mig att göra en version på svenska också. Den är ännu inte färdig. Kanske beror det på att jag valde att ta avstamp ännu ett steg bakåt i tiden. Jag valde som utgångspunkt det första par i släkten som bosatte sig i Filipshyttan med ambitionen att följa dem och deras barn framåt till modern tid. Mycket folk blir det!

 

Jag har inte tänkt mig att presentera mina forskningsresultat i detalj för er läsare av dessa sidor. Med redaktionens medgivande tänkte jag dock be att få berätta i stora drag om släktens historia i Filipshyttan. Jag gör det för att jag tror att det kanske kan finnas ett visst intresse bland en del av läsekretsen. Jag gör det också därför att jag hoppas få återkoppling från en och annan som kan ha något att berätta med anknytning till släkten – sådant som man inte kan läsa sig till i kyrkböckerna men som levt vidare i muntlig tradition.

 

Utöver denna långa prolog tänkte jag i dag bara ge en mycket komprimerad översiktsbild av tiden från 1820 till i dag. Sedan, om jag inte blir svartlistad av redaktionen, tänkte jag efterhand återkomma med några lite mer detaljerade beskrivningar av delar av släkten.

 

Vill du komma i kontakt med mig kan du skriva, ringa eller e-posta. Här är de uppgifter du behöver för det:

Stenåke Petersson

Norsgatan 17 G

793 30 Leksand

Tel.0247-151 95

stenake@asonpson.net

 

PS Jag har sedan några år barn och barnbarn i Latorp och är allt emellanåt på upptäcktsfärd i trakten.

 

 

Hundra år i Filipshyttan

 

Bergsmanssonen Jan Abrahamsson föddes 1798 i Alntorp. Han gifte sig 1820 med bergsmansdottern Anna Olsdotter , född 1796 i Noor. Samma är, 1820, köpte och tillträdde de 3/8 mantal bergsmanshemman Filipshyttan nr. 1 i Tysslinge.

 

Jan och Anna fick 5 barn: Anna-Stina 1821, Regina 1824, Jan Erik 1827, Johanna 1830 och Lars Gustaf 1832.

 

Jan dog 1878, 80 år gammal och hans hustru Anna 1885, 88 år gammal. De hade 1869n lämnat över ansvaret för gården till äldsta sonen Jan Erik och bodde kvar på så kallat undantagskontrakt.

 

Äldsta dottern Anna Christina, Anna-Stina, gifte sig med torparen, sedermera bergsmannen Johan Andersson Wäger. De bodde först i ett Wägratorp som lydde under föräldragården och senare i det Wägratorp som låg i Tomasboda och finns beskrivet i boken Kilsbergstorp. I den familjen föddes 7 barn.

 

Dotter nummer 2 var Regina. Hon blev bondhustru i Södra Falla i Närkes Kil när hon gifte sig med hemmansägaren Anders Olsson. Fyra barn föddes i det äktenskapet.

 

Äldsta sonen Jan Erik är min morfars far. Han gifte sig 1868 med den 22 år yngre Maria Ulrika Karlsdotter från Nya Pershyttan. I det äktenskapet föddes 12 barn under en tidsrymd av 18 år. Sedan inträffade dramatiska händelser som i grund förändrade familjens fortsatta liv.

 

Dottern Johanna drabbades av ett bittert öde. Hon började som piga vid Frösvidal när hon var knappa 20 år, råkade ”i olycka”, framfödde ett så kallat oäkta barn som dog i samband med förlossningen och Johanna själv dog några dagar senare.

 

Yngsta barnet, sonen Karl Gustaf, flyttade till Nya Pershyttan där han gifte sig med Kristina Gustafsdotter, kallad Jönsbo-Stina. Jönsbo-Stina hade en son när de gifte sig och tilsammans fick makarna 9 barn.

 

Fortfarande finns en del ättlingar till Jan och Anna kvar i trakten, både i Latorp, Garphyttan Kil och Örebro men de flesta är spridda över landet och världen. Ett litet specialfall som jag tänkte berätta om, även om det är en sidogren, är Oskar Edvin Jansson som föddes i USA men väste upp i Filipshyttan men sedan återvände med sin familj till USA på nytt.

 

Låt mig så avsluta detta första avsnitt med att berätta att ett av mina allra första säkra minnen är från sommaren 1947. Jag var då 4 år och tillsammans med min morfar och mamma hade jag rest från Skultuna där vi bodde till Närke för att hälsa på släkten och för att morfar skulle få besöka den stora lantbruksutställningen i Örebro. Vi sov ett par nätter hos faster Ida, morfars syster, som var vaktmästare och bodde i Nyttorps missionshus. Vi sov på madrasser på golvet i kyrksalen och jag minnas att jag var storligen förundrad över vad jag minns som en jättelik Kristusbild som blickade ner på mig där jag låg.

För en tid sedan blev jag visad runt i det gamla kapellet av N-G Lundvall och kunde återuppleva känslan från min första långresa som 4-åring.

Det får bli allt för denna gång. Vill ni så hörs vi igen!

 

Stenåke Petersson

____________________________________________________

 

Anor från Filipshyttan, del 2.

 

Här fortsätter min släktkrönika kring Jan Abrahamsson och Anna Olsdotters familj från Filipshyttan.

 

Äldsta barnet till Jan Abrahamsson och Anna Olsdotter var en flicka. I dopet fick hon namnen Anna Christina. Så vitt jag kan se i kyrkböckerna kom hon aldrig att kallas annat än Anna-Stina. Hon föddes 1821 och dog 1909, då bosatt i Tomasboda i Kils socken.

 

Hon gifte sig 1843 med torparen Johan Andersson Wäger. Han brukade ett torp som kom att kallas Wägratorpet i Filipshyttan. Där föddes mellan 1845 och 1860 sju söner av vilka 3 dog i mycket späd ålder. Från detta Wägratorp flyttade Johan och Anna Stina med 4 söner år 1865 till Tomasboda i Kil. Där hade man köpt ett bergsmanshemman på 1/9 mantal. Från torpare blir Johan Wäger bergsman, men även detta hemman kom att kallas Wägratorpet eller Wägerstorp. Någon större skillnad i levnadsstandard och i slit för brödfödan torde det knappast ha gjort för Wäger-familjen att Johan kunde titulera sig Bergsman. Om Tomasboda i stort och om Wägers hemman finns en hel del att läsa i Närkes Skogskarlars böcker om Kilsbergstorp samt i Lindblad/Yngströms bok ”Ett besök vid Tomasboda

 

Den näst yngste av de fyra sönerna hette Lars Rickard, född 1857. Han var den som blev kvar och tog över gården efter fadern när denne dog 1888. Han blev den siste brukaren av Wägerstorpet i Tomasboda. Vid hans död 1913 arrenderades marken först ut till en granne under några år och köptes därefter av Frösvidal. Byggnaderna revs 1940.

 

Lars Rickard gifte sig med Anna Wilhelmina Larsdotter från Hagalund i Kil. De fick barnen Albertina Viktoria, född 1887, död 1968 i Stockholm och Albert Viktor, född 1889, (uppges i boken om Kilsbergstorp felaktigt vara född 1895) död 1968 i Stockholm.

 

Albert ärvde sin fars baptisttro och ägnade sitt liv åt baptismen. Efter missionsskola i Nyköping fortsatte hans karriär med studier i Sverige och utomlands. Han blev en ledande man inom missionsverksamheten. Han var redaktör för flera tidningar och en drivande kraft i arbetet att hjälpa den tidens U-länder.  Om någon av läsarna kan berätta mera om honom och hans syster, har fotografier eller tidningsklipp eller annat runt Alberts verksamhet vill jag gärna ha kontakt och få ta del av materialet.

 

Varken Albert eller hans syster hade någon familj efter sig när de dog med en knapp månads mellanrum i Stockholm år1968.

 

 

De andra tre barnen i det Wägerska hemmet valde alla att emigrera till USA.

Först ut var Per Viktor, född 1860. Han hade gift sig med Lovisa Karolina Gustafsson från Nora. De flyttade till Göteborg i oktober 1882 och utvandrade i november samma år.

 

Därnäst reste Karl Konrad, född 1854. Han flyttade redan 1881 till Stockholm. Han arbetade som tegelslagare i Stockholm och i några socknar i Stockholms- och Uppsala län. Han gifte sig 1882 med handelsidkerskan Kristina Lönn från Hökhuvud i Uppsala län. Han reste ensam till USA 1886 – utan att ta ut flyttattest -  men förs in i flyttlängden ett år senare  då resten av familjen (hustrun och tre söner) flyttar.

 

Sist iväg av de tre emigrerande syskonen Wäger var Johan August, född 1851. Han arbetade först som dräng hemma på trakten, gifte sig 1879 med Matilda Larsdotter från Kil och tillsammans flyttade de 1881 till Nätra i Västernorrland där de var skrivna på Bredångers Ångsåg. Därifrån avreste de i oktober 1888 till USA.

 

Alla de tre bröderna Wäger hade samma destination i USA: Stoneboro i Pennsylvania. Det är en liten stad i ett kol- och stål-distrikt där 4 % av befolkningen anges ha svenskt ursprung.

 

Under ett antal år har jag förgäves letat efter dessa utvandrare för att försöka få korn på vad som blev av dem. Så sent som i början av september i år hade vi, på Släktforskarnas Hus i Leksand där jag fortfarande gör några arbetstimmar trots iråkad pension, besök av ett par forskare från USA. Jag bad att de skulle titta om de kunde hitta nån öppning och på mindre än tre timmar hade man inte bara spårat familjerna i amerikanska folkräkningar 1900-1930. Man hade också genom Family Tree på databasen Ancestry lyckats hitta en släktforskande ättling till Per Viktor Wäger. Kontakt är etablerad. Informationsutbyte pågår. Största deklen av familjen finns fortfarande kvar i nordvästra Pennsylvania, den trakt dit de först utvandrade. Hon har dessutom god koll på Karl Konrads familj som också finns i trakten. Däremot har hon ingen kännedom om Johan August. Sista spåret vi hade var i den amerikanska folkräkningen 1900, där han står skriven som J. Angnot Wager.

 

Tja, ibland får man ju skriva av ärenden när man inte kommer längre. Men i den alldeles nyöppnade svenska databasen EmiWeb finns en del som handlar om återinvandrare. Det första jag gjorde när jag betalt mitt abonnemang den 15 september var att söka där.

Tro mig eller ej – undrens tid är inte förbi! Där fanns han och hustrun som återinvandrade till Närkes Kil 1904, efter 16 år i USA. Inga barn fanns med. Kanske var de barnlösa. Kanske lämnade de någon halvvuxen son/dotter over there. Ovisst är att veta! 1905 köpte han ett litet hemman i Södra Falla. Ett år senare sålde han och flyttade med sin hustru in till Örebro. Nästa steg är att snoka rätt på honom där.

 

Jag kan  konstatera att det på Anna Stinas gren inte gives några nu levande små kvistar här hemma i Sverige medan det finns rätt gott om Wäger-ättlingar från Kilsbergen ”over there”, men utan prickar över a.

 

Därmed slut för denna gång. Kontakta mig gärna om ni har frågor eller upplysningar att delge mig!

 

Stenåke Petersson

Tel. 0247-15195

e-post stenake@asonpson.net

 

 

 

 

 

Lite mer om Wäger-familjen      ( 2009-01-25 )

 

Wäger är ett soldatnamn kopplat till Västra Via rote i Vintrosa där rote nr 92 Wäger ingick i Edsbergs kompani av Närkes regemente.

 

Johan Larsson var född 1728 i Knista. Från Knista  flyttade han in till Västra Via 1758 då han blev soldat Wäger, för rote 92.  Hans hustrun Anna Andersdotter var född 1723 i Askersund och flyttade efter Johan från Knista  till Via 1761.

Sonen Anders föds 8 februari 1762 och sonen Lars 18 november 1767.

Hela familjen flyttar 1768 från Vintrosa till Bleckbruket (vilket väl torde vara Garphytte bruk) i Tysslinge.

 

I Tysslinges böcker noteras de dock som boende vid Alunbruket.

Johan Larsson Wäger dör där  11 juni 1788 efter 20 års slit som alunarbetare. 

Där på alunbruket har sannolikt även sonen Anders arbetat sedan han från mitten av 1770-talet blev stor nog att förvärvsarbeta och där blir han kvar till 1795. Detta år hände två viktiga saker:

Dels ingick han äktenskap med Helena Svensdotter, dotter till soldaten Sven Springfeldt och hans hustru Ebba Karlsdotter.

Dels flyttade han och hans hustru till en bostad i anslutning till herrgården och han började arbeta som trädgårdsmästare.

 

Arbetet som trädgårdsmästare på bruket hade han sedan fram till 1825 då han med hustrun, sonen Johan och dottern Brita flyttade till det torp på Filipshytte ägor som efter honom kom att kallas Wägratorpet.

 

Anders Johansson Wäger och hustrun Lena Svensdotter fick följande barn:

Sonen Anders, f 22/2 1803  Flyttar ut till Lannafors 1824

Sonen Johan, f 20/1 1806

Dottern Lena-Cajsa, f 1/1 1809

Dottern Brita, f 23/3 1811

Dottern Stina, f 1799

 

Anders flyttar till Lannafors 1824, Lena-Cajsa flyttar till Hult 1833 och gifter sig med drängen Johan Abraham Skärström vid Garphytte bruk, Brita flyttar till Örebro 1829. Stina är en tid herrgårdspiga på Garphytte bruk och Johan dräng på bruket 1828-30.

 

Lena Svensdotter dör 1843 och Anders Wäger dör 1845. De kallas i de senare längderna för ”Inhyses” och är skattebefriade. Torpet har i stället tagits över av sonen Johan Andersson Wäger,  som gift sig med Anna Stina Jansdotter från Filipshyttan nr 1.

 

Därmed är jag framme där berättelsen slutade förra gången.

Nu ska  bara lägga till en sak om Wäger-familjen innan jag tills vidare lämnar den åt sitt öde.

 

Den från USA hemvändande sonen Johan August Wäger med hustru blev inte Örebroare mer än ett par år. Därefter gick flyttlasset till Kumla och där blev de sedan kvar, livet ut. Av bouppteckningen framgår att de inte hade några egna barn utan att syskonbarnen Albert och Albertina Wäger samt de i USA boende syskonbarnen var arvtagare.

 

Stenåke Petersson